Jobbigt att vara allergisk. Satt och grillade när jag plötsligt kände mig slapp. Började slöddra lite lätt och bli högljud medan jag försökte förklara min ståndpunkt för de andra. Men dom ville inte förstå. Så spred sig allergin ut till ben och armar. Det här var illa, men vad göra? Sköljde ner ännu en korv med öl och kastade burken i högen bakom mig. Måste verkligen lösa det här problemet med allergin, tänkte jag innan huvudet dunkade ner i borsskivan.

 Vaknade med ett lejongäsp. Vilken tur att man är ledig, tänkte jag och sträckte mig medan fågelsången och solstrålarna tävlade om att väcka mig. 

 En go frukost och ut i den sköna trädgården. -Fan, vad Buxbomen såg ut. Hämtade sekatören och putsade alla fem när jag ändå höll på. Nu låg det ris runt buskarna istället. Iväg och hämta krattan, passade på att kratta bort lite höstlöv samtidigt. Nu såg det konstigt ut. En del av gräsmattan fin, resten skräpigt. Shit, jag måste kratta resten med. Så rullade dagen på med ett kort stopp för att hämta kiddsen från skolan. Nu är jag äntligen inne igen. Imorgon stannar jag nog kvar i sängen, hur ska jag annars kunna vara ledig?

 Expert. När någon presenteras som expert så antar jag att personen har mycket fördjupade kunskaper i ett ämne och har förmågan att se sammanhang där jag som vanlig dödlig inte förmår att lyfta tankarna högre än till pannbenet.

 Men så börjar det dyka upp experter lite överallt. I TV sitter dom och snackar vin, energifrågor, klimat och filmer med så fina ord att jag är tvungen att bläddra i lexikonet för att veta när jag ska nicka instämmande. När jag för ett tag sedan hörde en mathistorisk expert prata i radio så fick jag nog. Stollen hävdade seriöst att genom att studera samtida konst från 1600-talet så kunde han komma fram till att soldaterna i krigshärarna oftast åt från uppdukade festbord med helstekt gris, fylld fasan och fina viner med härliga frukter i efterrätt.

 När de apatiska flyktingbarnen skulle utredas så valde Sossarna en Nazistsympasitör som exert i frågan.

 Nu så värderar jag inte hans åsikter, men jag undrar man vilka stolpskott det är som väljer ut dessa experter. Vilka kriterier har man när man väljer vilka som ska ge oss avgörande råd, tala om för oss vilken energi vi ska satsa på, vad vi ska äta, hur vi ska spara och vilka sprutor som våra barn bör ta.

 Samtidigt fortsätter fördumningen av Sverige. Allt fler slutar skolan utan elementära baskunskaper. Det har gått så långt att Polisen sänker sina antagningskrav, försvaret hittar inte personal som duger och mitt i röran har vi ett gäng experter som vet precis vad vi måste göra, eller?

Låt oss återerövra till bondförnuftet, sätt folket i skolbänken för utan kunskap stannar Sverige.

Tyvärr så blir det ingen blogg Idag då jag har gått vilse i bloggträsket.

 Har besökt andra bloggar för att få lite idéer om hur jag kan bygga upp en site som är lättläst och intressant. Hittade massor av snygga sidor som är väl uppbyggda grafiskt, nu gäller det att förstå hur dom gör. Men innehållet... För H-E... Vem bryr sig om du käkade våfflor på våffeldagen? Desto fler bloggar jag besökte desto mer modfälld blev jag. 

 99% av alla bloggar skrivs av fjortisar. 

 99% av fjortisarna är i en kris.

 50% Skriver om mode som dom har hittat i Ellos katalogen.

 30% Skriver om sina hästar

 20% Om sina hundar 

 Jag hittade EN blogg som hade skrivits av en personlig tränare i Golf??? Men han skrev bra saker om kost, träning och motivation. Jag lyckades göra en länk till hans sida. Se i Vänsterspalten under länkar. (Jag vet, men det kanske behövde förklaras).

   Ska spana vidare i träsket. Om jag försvinner så vet ni var ni ska börja leta.

- Det är konstigt hur tjejer sprider sina grejer runt huset, sa jag vid frukostbordet.

 Min fru spärrade blicken i mig. -Jag tycker att jag inte gör annat än plockar upp efter dig morrade hon. -Men det är väl mest tvätt, sa jag. Sådant som ska till eller från tvättstugan. -Vi har demokrati i vårat hem, precis som resten av Sverige, här tar alla sitt ansvar och delar på arbetet, sa hon med låg röst. -Jäpp, och precis som Sverige så har vi en Kung, sa jag med ett brett leende. Nu ligger jag här och sysslar med egenvård. Hur vet man om näsan har gått av?

Toyota RAV 4 1996 års modell.

 En leksak. Det var min första tanke. Shoppingjeeparnas moder stod framför mig på gården. Stora plasttrösklar och stötfångare i samma material. Allt uppställt på stora hjul högt över marken. Aluminiumfälgar som kommer att vridas till rosetter när bilen klättrar ner i ett stenbrott. Bakluckan hänger på på sidogångjärn och är i vägen när du öppnar till det väl tilltagna bagaeutrymmet. Reservhjulet hänger på samma lucka och bryter i gångjärnen med sin vikt. En hög bil för hemmafruar tänkte jag surt. Baksätet finns där, men bästa sättet att få plats där bak är att amputera båda benen, för dom ska nämligen inte med på samma resa. Det är väldigt dåligt med utrymme i baksätet. Så inget för familjen med barn. Men bagageutrymmet vore perfekt för en hund, tänker jag och med baksätet nefällt, så har du ett perfekt lastutrymme för det mesta som ett hushåll kan behöva transportera. Jag lastade in en stor tjock-tv i bagaget och det gick smidigt. Inga lasttrösklar att lyfta lasten över, poäng till hemmafrun. En hög bil är tacksam att stiga i och ur.Men vaderna tar emot trösklarna, så man lär gå med skitiga byxben och damer i kjol gör sig inte besvär, kanske då bättre för fågelskådaren och skogsmullen. Dörrarna är väldigt lätta men känns ändå robusta att stänga. Instrumentpanelen är gjuten i ett stort plaststycke, bra och enkel att rengöra, men tråkig med omoderna spakar som styr ventilationen. En så här gammal bil är befriad från det mesta bling blinget, vilket jag tycker är skönt. På panelen finns en tydlig knapp när du behöver låsa upp till full fyrhjulsdrift.

 Ut på vägen. Bilen har typiska terängbils egenskaper på vägen. Däcken bullrar, bilen kränger lite på däcken och i svängarna känner man att terängdäcken sviktar, men bilen är lättstyrd, okomplicerad och har inga irriterande hyss för sig. Men ska man på långresor så köp en tågbiljett. Framsätet är knöligt, lite konstig dyna men jag fann mig snart till rätta. Enligt specifikationerna så har bilen 129 hästar. Det känns betydligt färre när man kör, då den sackar tydligt i backarna. Ute på grusvägarna är den i sitt rätta element. Här far den fram över håligheter och dåliga vägar med lätthet. Plötsligt så är bilen rolig att köra. Man får lust att pressa den mer, så jag gjorde så. En åker såg inbjudande ut. Jag smög ner över ett dike. Här kommer ett problem. Bilen har inga lågväxlar, man måste arbeta med kopplingen om man inte vill ta diket i 20 km/h. Givetvis så ville jag testa 4-hjuls driften. Så jag bestämde mig för att gränsla diket diagonalt. Här stod jag i diket med ett bakhjul i luften och två i dikeskanten och ett i diket. Jag stannade, lät framhjulet sjunka ner i diket och prövade att börja köra. Framhjulen spann runt, bilen satt fast. Då tryckte jag in knappen som låser upp hjulen till permanent 4-hjuls drift och började gasa försiktigt,  bilen klättrade över diket som vilken trottoarkant som helst. Jag var imponerad. Detta är ingen familjebil eller stadsjeep. Det är en bil för dig som bor på landet tillsammans med din hund och har grusvägar så långt ögat kan nå och behöver komma in till stan, även när inte vägen är plogad. Jag gillar den här bilen och det är med viss sorg som jag ska lämna ifrån mig den här välbyggda lilla japsen.