Direktlänk till inlägg 24 mars 2012

Insändare till Alingsås Tidning. "en svag doft av dy".

Av Jack Werner - 24 mars 2012 08:50

Vill inte påstå att jag är Alingsåsare. 17 år i stan räcker inte för det epitetet.
Jag har insett att det inte är åren i stan som gör dig till en infödd, utan ditt engagemang i föreningslivet och politiken, så jag får vänta några år till.
Men som utsocknes, som vi Göteborgare kallas i människobyn så ser jag med en viss förvåning på dynamiken i Alingsås. Jag tycker närheten mellan människor i Alingsås är en fantastisk kraft, samtidigt som jag ser en fara i det.
En gång i tiden när jag funderade på att starta eget företag så fick jag ett råd av en bankman, Gå med i Pingst eller missionskyrkan så har du snart en fast kundkrets.
Säkert ett bra och smart råd. Jag förstod då, att alla samhällen består av flera kontaktscirklar där olika kyrkotillhörighet, yrkesgrupper, politiska föreningar och klubbar bara är några exempel på grupper som genom varandras stöd hjälps åt att växa och utvecklas i samhället.
Samtidigt ser jag faran. Det är väldigt få människor som har modet och styrkan i en grupp att våga kritisera sin egen grupp eller individer i gruppen.
Då är det mycket lättare att peka på andras fel och gärna blunda för de i sin närhet, då den kritiken ofta slår hårt tillbaks mot en själv och man kan snart finna sig utesluten ur sin samhörighet.
 I en stad som Alingsås där alla är nära varandra är detta högst påtagligt.
Utan att ha några bevis, men en stark känsla så tror jag att vänskapskorruptionen i Alingsås är så starkt utvecklad att den mer ses som en naturlig del i det dagliga livet, än ett problem.
 Precis som i Göteborg där Goa gubbar inte längre klingar gott.
 Att hjälpa en vän kan låta fint, men när man kringgår kontrollsystem, gör uppgörelser utanför styrelserummen med vänner, ser åt andra hållet när en vän bryter mot regler eller ger vissa företag uppdrag utanför den offentliga upphandlingen så är man på djupt vatten.
 När jag läste Thomas Franssons “Fredags funderingar”, att det är skralt med skandaler men att om dom dyker upp så ska dom publiceras, så tänkte jag att nu har vi fått ännu en fågel i Nolhagaparken, en Struts som stoppar huvudet långt ner i dyn.
Om inte journalisterna vågar gräva i dyn, så vem ska då göra det? Om jag vore journalist så skulle jag börja undersöka kopplingen mellan lokala företag och kommunala beslutsfattare, men jag är ingen journalist, men inte heller en Struts.
 
Jack Werner.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Jack Werner - 4 april 2012 10:58

 Jag skriver helst inte om vardagsbestyr, vi sitter väl och ror samma båt, de flesta av oss. Men så läste jag "kvickrot", en bloggare vars Värld på något sätt tycks röra sig parallelt men ändå så avlägset. Det ger impulser och tankar, så nu blir det ...

Av Jack Werner - 1 april 2012 07:59

 OM... SÅ SKULLE JAG...  Hur ofta säger vi inte det. Vi tänker vedergäldning och knyter handen i fickan.  Men så händer det. Plötsligt så är vi offer i en situation. Förvirrade och handfallna står vi där som betraktare fast vi själva är huvudperso...

Av Jack Werner - 31 mars 2012 10:01

 Jag körde upp för en smal backe i ett fritidshus område. De flesta husen var ombyggda till året runt, men liknade ändå mer kojor än riktiga hus. Hade det inte varit för gräsmattorna och häckarna så kunde det ha varit kåkstäderna utanför Buenos Aires...

Av Jack Werner - 31 mars 2012 09:00

 Han satt 27 år i fängelse för sin kamp mot Apartheid. Ett helt liv för sin övertygelse. Hans fru Winnie Mandela tog över kampen. Den före detta Socialarbetaren ledde den väpnade kampen hårdfört medan hennes man satt inlåst på Robben Island.   Han ...

Av Jack Werner - 30 mars 2012 06:45

 Vi svepte fram mellan Pinjeträden i vår svarta Fiat. Vi hade hyrt bilen tillsammans med ett annat par som också ville seTurkiet på "riktigt."  Ingen annan ville köra, så det blev min uppgift medan dom skulle läsa kartan. Vi var på väg upp i Tau...

Ovido - Quiz & Flashcards