Igår hade jag med mig en dam som plötsligt började hylla det fantastiska med vindkraft. Dom är vackra, rör sig med vinden och stör ingen där de står, var några saker som hon fick ur sig vid första meningen. Jag lät henne hålla sitt hyllningstal och när hon tystnade så sa jag försiktigt. -Då vet du att dom kommer att anlägga Sveriges största Vindkraftspark bakom ditt hus, fast de blir nog inte fler än 20 stycken. Ett engelskt bolag kommer visst att bygga Världens högsta vindkraftsverk där bakom din tomt. Närmare 190 meter höga,men dom är ju så fina. Vilken tur för dig. Så hörs dom inte mycket alls heller, ungefär som en modern diskmaskin. Vad gör det när man sitter ute en varm sommarnatt? Att allt är subventionerat med skattemedel gör ju inget heller. Dom pumpar våra pengar raka vägen till ett bolag i England. När vi steg ur bilen så var hon arg.-Där kan dom väl inte bygga, det är ju vår skog. Det är inte kul när man har bajsat där man bor.

 Kommunen har avslutat upphandlingen av tjänster. Som vanligt så är det billigaste anbudet som vinner. Vårat företag kunde inte gå lägre, det fanns helt enkelt inte något utrymme för att sätta ett lägre pris. Följden är enkel, vårat företag kommer att tvingas säga upp de som blir övertaliga eller erbjuda dom alternativa jobb på annan ort. Men ingen vet, för delar av processen är felaktigt upphandlad så somliga kanske får bli kvar en stund, en månad, ett år... ingen vet. Givetvis så kommer den som vann kontraktet att behöva folk på orten men dom vet inte heller än riktigt hur det blir. Så mitt i röran står vi som jobbar och ser på våra alternativ som för stunden är kanske någonting eller just ingenting. Ingen vet och det känns ju bra, att det inte är någon annan menar jag, som vet.