Toyota RAV 4 1996 års modell.

 En leksak. Det var min första tanke. Shoppingjeeparnas moder stod framför mig på gården. Stora plasttrösklar och stötfångare i samma material. Allt uppställt på stora hjul högt över marken. Aluminiumfälgar som kommer att vridas till rosetter när bilen klättrar ner i ett stenbrott. Bakluckan hänger på på sidogångjärn och är i vägen när du öppnar till det väl tilltagna bagaeutrymmet. Reservhjulet hänger på samma lucka och bryter i gångjärnen med sin vikt. En hög bil för hemmafruar tänkte jag surt. Baksätet finns där, men bästa sättet att få plats där bak är att amputera båda benen, för dom ska nämligen inte med på samma resa. Det är väldigt dåligt med utrymme i baksätet. Så inget för familjen med barn. Men bagageutrymmet vore perfekt för en hund, tänker jag och med baksätet nefällt, så har du ett perfekt lastutrymme för det mesta som ett hushåll kan behöva transportera. Jag lastade in en stor tjock-tv i bagaget och det gick smidigt. Inga lasttrösklar att lyfta lasten över, poäng till hemmafrun. En hög bil är tacksam att stiga i och ur.Men vaderna tar emot trösklarna, så man lär gå med skitiga byxben och damer i kjol gör sig inte besvär, kanske då bättre för fågelskådaren och skogsmullen. Dörrarna är väldigt lätta men känns ändå robusta att stänga. Instrumentpanelen är gjuten i ett stort plaststycke, bra och enkel att rengöra, men tråkig med omoderna spakar som styr ventilationen. En så här gammal bil är befriad från det mesta bling blinget, vilket jag tycker är skönt. På panelen finns en tydlig knapp när du behöver låsa upp till full fyrhjulsdrift.

 Ut på vägen. Bilen har typiska terängbils egenskaper på vägen. Däcken bullrar, bilen kränger lite på däcken och i svängarna känner man att terängdäcken sviktar, men bilen är lättstyrd, okomplicerad och har inga irriterande hyss för sig. Men ska man på långresor så köp en tågbiljett. Framsätet är knöligt, lite konstig dyna men jag fann mig snart till rätta. Enligt specifikationerna så har bilen 129 hästar. Det känns betydligt färre när man kör, då den sackar tydligt i backarna. Ute på grusvägarna är den i sitt rätta element. Här far den fram över håligheter och dåliga vägar med lätthet. Plötsligt så är bilen rolig att köra. Man får lust att pressa den mer, så jag gjorde så. En åker såg inbjudande ut. Jag smög ner över ett dike. Här kommer ett problem. Bilen har inga lågväxlar, man måste arbeta med kopplingen om man inte vill ta diket i 20 km/h. Givetvis så ville jag testa 4-hjuls driften. Så jag bestämde mig för att gränsla diket diagonalt. Här stod jag i diket med ett bakhjul i luften och två i dikeskanten och ett i diket. Jag stannade, lät framhjulet sjunka ner i diket och prövade att börja köra. Framhjulen spann runt, bilen satt fast. Då tryckte jag in knappen som låser upp hjulen till permanent 4-hjuls drift och började gasa försiktigt,  bilen klättrade över diket som vilken trottoarkant som helst. Jag var imponerad. Detta är ingen familjebil eller stadsjeep. Det är en bil för dig som bor på landet tillsammans med din hund och har grusvägar så långt ögat kan nå och behöver komma in till stan, även när inte vägen är plogad. Jag gillar den här bilen och det är med viss sorg som jag ska lämna ifrån mig den här välbyggda lilla japsen.