Idag besiktigade jag en av bilarna och husvagnen. Både jag och frugan är överens om att det är något fel på bilen, så vi hoppades att besiktningen skulle kuna peka ut felet. Men dom hittade andra fel istället på både bil och husvagn. På vägen hem började jag fundera på all tid som jag ägnar åt att hålla igång alla sakerna, allt arbete vi måste göra för att tjäna ihop till reparationer och vård. 

 Kanske finns det en matematisk formel där man kan räkna ut brytpunkten när sakerna och vi byter plats som ägare, det har nog redan hänt oss. För jag tycks leva för att hålla mina saker nöjda istället för tvärt om. Hur bryter man ett sådant förhållande om det ens är möjligt. Det kanske jag ska räkna på.

 Satt där igår kväll och skrev den sista bloggen, snart skulle huvudet få vila på kudden. Frugan frågar -Du kommer ihåg att bilen och husvagenen ska besiktigas Imorgon? Eder och förbannelser, kärringars tandagnissel och änglars klagan,  visst f-n hade jag glömt! Jag skyndade mig ut, frugan backade upp bilen mot vagnen och så kopplade vi i släpvagnskontakten. Allt fungerade... nästan. Höger blinkers på vagnen var död. Trött som ett löskokt ägg var det bara att börja skruva ner och felsöka. Givetvis så gör jag samma fel som förra året, jag trycker i den isärskruvade kontakten bak i bilen. Då går den inte att få uuuuuut. Slutar med att jag har sönder kontakten. Bra, vad händig du är, tänker jag medan jag lommar in i garaget och letar i min skrotlåda. Där ligger en gammal kontakt. Man ska aldrig slänga något, kom ihåg det. Sätter dit kontakten och vipps så funkar allt. Ett tips. Vill ni slippa ärg/erg (välj stavning), så sätt fett på lampsockeln, men akta glaset. Om man tar på glaset, ens med en ren hand så förkortar du lampans livslängd väsentligt.